känner mig så sviken, jag kallar det svek. Hur kan du? Hur kan du påstå att du är besviken? Hur fan står du ut med dig själv? Att inte ens ringa mig.. att inte ens dycka upp på viktiga tillfällen. Som min student till expemel? Visst att man kan vara konflikträdd men inte så jävla mycket att man inte ens kan tala med sig egna *****r. (vill inte att utomstående ska veta vem det är jag "skriver om")

Varför kan du inte bara ringa mig och visa att du älskar mig? Förmodligen för att du inte gör det, är det den här bilden du vill att jag ska få utav dig så fine? Men nu inser väl att det här sätter sina spår. Om två månader fyller jag 19 år och efterso att du inte kude vara närvarande på min student tänker jag knappast lägga ner tid på att bry mig att bjuda dig. Det här kommer ha sina konsekvenser men dom får jag ta. Jag bryr mig inte.. är så trött på dig, och vet inte om jag kan förlåta dig helt ärligt :s Är helt förvirrad och riktigt TRÖTT på det här.

Det är inte min plikt att ringa.. hade jag vetat att du brytt dig hade jag gjort det men när det går en hel vecka utan att du ens försöker få tag i mig så vet jag vart jag finns och hur högt jag står i dina ögon. Fyfan!